söndag 31 maj 2009

Sisådär, då var det lite röjt i Vischla. Blev så luftigt och fint. Kanske att eken nu efter att fått luft under grenarna, får fler gröna blad och överlever. Visst ser det idylliskt ut? Det är det också.
Stället är allt jag någonsin drömt och hoppats på. Här skall jag bo och ingen annanstans.

Har också fått reda på litet mer info om området. Vischla har en gång tillhört Nynäs som kronotorp.

Jag läser just nu en underbar bok, dagboksanteckningar nedtecknade av Gustaf Persson i Berg, Visnums-Kil. Den heter kort och gott, "En bondes dagbok 1809-1833."
Ett verkligt kulturarv.
Gustaf är bland annat i Vischla och hugger kolstubb, och gården nämns fler gånger, även andra gårdar jag passerar dagligdags.

Gustafs dagbok är en stundtals sorglig historia, men ger en fin bild av hur beundransvärt människor plöjde sina marker, odlade grödor och tillverkade det de behövde.

Visst är det gött att slippa lungsot och förfrusna leder, men med ett modernt samhälle kommer också tristess, meningslöshet, likriktning, identitetslöshet, brist på gemenskap och vettig sysselsättning.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Åh vad jag hejar på dig!
Kollar in din blogg någon gång i veckan och tycker att minsta lilla framsteg är otroligt spännande!
Kepp up the good work.
Det svenska bonde-samhället får inte gå helt förlorat.

Anonym sa...

Hej!
Nu får du faktiskt uppdatera lite här. Sitter och drömmer mig bort om ett liknande sagoslott någonstans i framtiden och din blogg gör mig än så mer sugen att kasta mig ut och införskaffa en gammal vacker 1700/1800-talsgård.

Ha det fint!