"Vischla"

När jag var runt 20 så hittade jag ett underbart hus.

Det var verkligen något enastående.
Objektet för min fascination bestod av ett stort, blekrött, trött, övergivet hus byggt 1855
(om man skall tro 'Sveriges bebyggelse').


Av en ren händelse upptäckte jag huset en sen höstdag, kanske var det 2000?

En igenväxt väg med brännässlor, från en mindre grusväg inne i skogen, går upp till huset.
Gluggar i fönstren välkomnar vemodigt besökaren när man närmar sig och förväxta prydnadsbuskar skyller nästan helt de två dörrarna på framsidan.

Jag smög mig in och beundrade kakelugnarna och de breda golvplanken som fanns där.
Köket med den låga diskbänken, vedlåren och spiskåpan i grått.

Baksidans farstubro saknade trapp och trötta solblekta gardinlängder svajade ut genom de tandlösa fönstren.
Vedspisen i köket hade någon brutalt ryckt ur och det sotiga teglet låg uppbrutet över köksgolvet. Jag var trots förödelsen fast! :)

Kakelugnarna, som är två till antalet har fått stå kvar som tur är.
Men jag har allt sett att krönen på den ena kakelugnen har gjort sitt bästa för att stå emot klåfingrade besökare med andra avsikter för besöket än beundran.

Vid ett besök för ca 1 år sedan upptäckte jag att någon våldsverkare brutit upp delar av golvet.
Jag blev helt förstörd!
Då bestämde jag mig. Jag måste göra något åt saken innan det är försent, innan gården enbart blir en liten svartvitt bild i böckerna, Sveriges bebyggelse.

Jag fick som jag ville,.. så nu är jag med hus, minst sagt.


Mycket skall åtgärdas förstås!

Herr Grävling har fröjdats under alla dessa år huset stått obebott.
Likaså hästmyror och andra av naturens nyttiga smådjur, men dock otrivsamma för en husägares räkning, hujedamig!

Listan är lååååång på åtgärder, men jag har inte bråttom.

Som tur är har huset klarat sig från 60-70 talets okänsliga framfart.
Lerkliningen kikar ut mellan blommiga tapeter som får en att förundras över gamla tiders smak för översnirkliga växtmotiv. Inget vitt och trist Shabby chic här inte. Carpe Diem! ://

Allt finns i princip kvar, det är bara att bättra på originaldelarna.
Smidda beslag finns på dörrar som antagligen är gjord i den lilla pepparkaksstuga till smedja som ligger inne i skogen.

Man längtar till huset vareviga stund. Det är så rofyllt och trivsamt där ute, trots att naturen är så vild och slukar upp en när man försöker komma fram.

En och annan har förstås förfasat sig över mitt projekt.

Saker och ting går ju absolut inte att genomföra och att leva utan indraget vatten är tydligen helt vansinnigt, men inte mer vansinnigt än att förstöra en så vacker byggnad för att man skall stå och spola ut värdefullt vatten till duschning eller avlopp tycker jag :))


Nå, det är bara till att önska mig själv och andra stackare i min omgivning Lycka till :))